Vilken förunderlig känsla det var att lyssna på partiledardebatten idag. Fd. Statsminister Reinfeldt sa idag tack och hej leverpastej för egen del. Snyggt, distinkt och eftertänksamt som vanligt. Sen tyst. Bara Annie fick honom att säga några ord om falukorven han fick i present.
Allt är så bra osv osv... Trots detta så blev det som det blev. Tomt. Reinfeldt deltar inte längre. Förmodligen finns det förklaringar till skeendet som vi som är lite utanför inte känner till, därför vill jag inte döma. Det har många andra gjort. Men tycka att det är snurrigt att en organisation står och faller med en person kan man göra. Det finns många duktiga som kan ta över. Men var är de? Detta stillastående nästan krampaktig tystnaden är oförklarlig. Är det ett typiskt Groupthinkskeende vi ser. Alla vet och har kunskaper men ingen tar sig ton. Alla håller ihop och håller tyst för att gruppen inte ska brisera. Den introverta krampen pågår för fullt. men det duger inte för i ett politiskt parti krävs öppenhet. Det finns så många duktiga och kompetenta personer.
Livet är ibland som en säck med ärtor. Först går det ett litet hål i säcken och så faller det ur några stycken och sen plötsligt spricker hela sömmen och allt kommer på en gång. Hoppas det går fort nu så att läget i moderaterna kan stabiliseras. Någon måste väl ändå kunna öppna munnen och uttala att det är dags att agera nu. Det går inte att vara inaktiv i fem månader framåt. Men som sagt det det vi ser är scenen och som medierna beskriver den - bakom kulisserna vet ingen vad som pågår. Det i sin tur känns oroande. Nu behövs en öppen diskussion om moderaternas framtid och jag hoppas att någon har kraft och mod att lyfta på täcket. Det går inte att vänta ett halvår.
Vad gäller Fredrik Reinfeldt så vill jag säga att jag alltid har gillat honom. Hans eftertänksamma uttalanden har ingett förtroende. Inte har vi alltid varit överens i synnerhet inte under FRA-debatten. Men för övrigt så tycker jag att han har hållit stilen. Det är alltid så att man kan anklagas för att vara inställsam om man gillar någon som har framgång och sen när nedgången är ett faktum ska man hacka och hänga på där. Utse en kollektiv syndabock. Det är dock inte min stil. Gillar jag någon så gillar jag i både med och motgång, det ändras inte på grund av den allmänna opinionen. Just saying... Ibland måste man ändra saker i sitt liv sade Reinfeldt idag - ja och det är alldeles sant och gäller de flesta av oss. Inte bara statsministrar. Det är bara att lyckönska.
Förvisso har jag också lämnat moderaterna under året men det beror inte på partiet utan på lokala motsättningar och konflikter, vilket till slut ledde till att jag inte orkade längre, tiden går och livet är för kort för att hålla på och slåss om fel saker. Men för partiet moderaterna så hoppas jag nu att ärtsäcken öppnar sig helt så att det blir lite aktion här.
För nu måste det banne mig hända någonting här... Det går inte för alliansen att leva i en egen bubbla, nu gäller det att jobba för en borgerlig regering 2018.
Babe In Total Control of Herself - BITCH - visst kostar det på, visst ser man ut som en luggsliten vildkatt och känner sig så också. Men vafalls. det är värt det i längden.
Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, val2014, partiledardebatt, moderaterna, alliansen, politik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar