Hem

tisdag 3 mars 2015

Min bästa grej är min symaskin...

Förvisso har jag varit en handarbetande person sedan jag var liten. Lärde mig av min mamma, min storasyster, mina mostrar och mina kusiner. Det syddes, stickades och virkades i min familj. En naturlig sak. Min mamma hade alltid en stickning igång med temat - allltid passar det någon.

Den första symaskin jag sydde på var en gammal trampmaskin, en Singer. Jag minns det såväl, hur det kändes när man trampade fram sömmarna på den. Ljudet av den maskinen. Det var länge sedan det. Mamma skaffade sig så småningom en grön elektrisk Husqvarna som fick gå till återvinning för bara några år sedan. Den höll alltså i princip i 45 år. Själv köpte jag en brun Husqvarna - 2000 tror jag den hette. Året var 1975 och det höll på att sluta med en skilsmässa. Min dåvarande man var så arg så att han höll på att gå upp i atomer, hade inte sett honom så arg sedan jag på eget bevåg köpte en kanariefågel. Haha. Det låter förfärligt, eller hur? Nåja - jag går inte av för lite hackor och bestämmer själv. Så är det och så har det förblivit. Var nog fel fru om man ville ha en som man skulle bestämma över.

Numera har jag en ny en fantastisk Husqvarna. Orchidea heter den. Det var en av de första programerbara maskinerna som kom. Jättedyr då, men under de 20 år jag har haft den nu så har den varit väl värd sitt pris. Fördelen med den är att det var en de bästa faktiskt. Det är en hybrid mellan bruks- och brodermaskin. Jag har klätt om soffor och fåtöljer, sytt mil efter mil av sömmar på gardiner för att inte tala om allt annat jag haft användning av den för.

















Idag har brodermaskinerna blivit mer utpräglade för att användas just för brodering och de är inte lika bra att använda till kläd- och gardinsömnad. Det är ganska märkligt hur de har lyckats hålla priserna upp på de där maskinerna. Ska du ha en fin brodermaskin idag så kan den kosta 50.000 kronor. Det är helt ofattbart - då man samtidigt kan köpa en enkel maskin för 700 på vilket varuhus som helst. Förr köpte man en symaskin och så hade man den en livstid och kanske att man fick ärva sin mammas. Vissa grejer var bättre förr.

Vad vore livet utan en symaskin - det undrar jag ofta...

Från sömnad till virkning är inte steget så långt. När man efter ett stort antal år ägnat sig mest åt teorier, jobb och politik, IT och opionsbildning i största allmänhet och så plötsligt kommer igång med en massa hantverk igen och inser att det här var roligt så är det inte utan att man somnar leende.

Min senaste passion är virkning. Mormorsrutor. Min gulliga make köpte ett gäng färgglada virknålar till mig och boken hittade jag på rean... Dock kommer jag nog aldrig fylla hemmet med virkade dukar och sånt, men man vet aldrig...


















Det är kul nu när garnet rinner mellan fingrarna. Nästa gång vi ses kanske du får en grytlapp. Man vet aldrig.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar