Rapport från en syfröken...

så gick det som det gick då - tiden ramlar på... och så har jag plötsligt missat ett par dagar. Nåväl jag tar den enkla vägen och klistrar in en av de rapporter jag brukar skriva regelbundet på Facebook om mitt liv som syfröken. Det är ett oerhört stimulerande liv på många plan...

"Rapport från en syfröken - xxx

Fredagar avslutas med en fantastisk klass. Tänk att det kan vara så olika i grupperna. Det fascinerar mig alltid. Det gäller både barn och vuxna grupperingar faktiskt. Men just den här klassen är fantastisk på så många sätt. Det är som en stor trevlig syjunta, alla sitter och pratar med varandra, resonerar och arbetar och har kul. De vill inte ens avsluta lektionen fastän det är den sista på dagen.

De sitter där med sina iPads och kollar mönster till korsdygnsbroderierna, de delade på den sista tovnålen (innan vi skaffade nya) genom att sätta igång tidsuret på mobilen. Du får fem minuter sen är det min tur. De får låna min laddare för att komma vidare när batteriet tagit slut.

Du Mary, hur gammal är du egentligen. Va? Du är så himla ungdomlig och går här och jobbar och är så glad och skrattar hela tiden. Haha, jag nästan får kramp av skratt när jag hör dem resonera. De är så gulliga, frispråkiga och charmiga. Så roande det är att möta dessa glada själar. Visserligen är det pratigt men på ett väldigt trevligt sätt. Det är inte lika trivsamt i alla klasser precis. En del svär och kallar varandra inklusive mig för allt möjligt otrevligt, förstör för varandra, far runt väggarna och är allmänt krävande. De är så små de där trollen och jag känner en viss sorg för dem. Det kan räta upp sig, vi får hoppas det. För deras egen skull. Så mycket frustration som vill ut. De kanske borde ha mer idrott och rörelse de här som har svårt med att trä tråden på synålen, hålla ordning på stickorna och få virknålen att landa i rätt maska. Tiden jobbar och rätt vad det är så händer det. Som lärare får man vara klurig och ha tålamod. Man vet hur det börjar lysa i ögonen när de just har klurat ut hur kedjestygn fungerar.

Sen har vi de där lite äldre som inte kan ta ögonen från varandra, störtförälskade. Kan de få sitta i knät på varandra och brodera? Ja, jag tycker det. För vad spelar det för roll om de ändå presterar. Ingen alls egentligen. Kanske rent av kan vara bra förebilder för att man kan tycka om varandra också och visa det.

Lite helg nu och så nya tag nästa vecka. Mysigt. "